Carl Sahlins bergshistoriska samling digitaliseras!

Idag går den andra transporten iväg med material ur Carl Sahlins samling. 104 av sammanlagt ca 1780 arkivkapslar ska nu digitaliseras. I urvalet av material har vi utgått från kriterierna i Tekniska museets digitaliseringsplan samt önskemål från projektets forskare.

Vi ser fram emot att få se materialet i digital form för att kunna dela med oss av det här fantastiska arkivet!

Jenny Attemark, 23 maj 2017

Digikult 2017

Digikult – Konferensen om digitalt kulturarv – ägde i år rum på Chalmers conference center i Göteborg. En rad mycket inspirerande presentationer hölls; Däribland om användning av 3D- teknik inom kulturarvssektorn, fotografi och arkiv, appar och spel samt hur kartor kan kopplas samman med andra medier såsom fotografi, ljud och film.

Samtliga presentationer var mycket tänkvärda, även om några stack ut för min egen del.

 

Tomas Rydell från Interspectral (se bilden ovan) berättade om hur 3D- röntgen och interaktiv visualisering kan ge nya möjligheter för skapandet av annorlunda upplevelser för exempelvis museibesökare. Tekniken är även mycket användbar inom forskning. Exempelvis har röntgen av mumier gjort det möjligt att upptäcka nya föremål och kvarlevor under alla lager av tyg – utan att förstöra något. Tomas berättade även om Digitala modeller och 3D- skanning av Polhems mekaniska alfabet. I oktober 2016 skickades fem av modellerna till Linköpings universitetssjukhus för skanning, vilket koordinerades av just Interspectral. Det går att läsa mer om skanningen på Linköpings universitetssjukhus här nedan i bloggen.

 

Sarah Coward från National Holocaust Centre and Museum i England höll sin presentation om hur tekniken har gjort det möjligt att kunna träffa och ställa frågor till en person som har överlevt förintelsen, även efter personens bortgång. Genom noggrann kartläggning av dennes liv samt genom att intervjua personen med lite drygt tusen(!) frågor under inspelning med 3D- teknik har detta alltså blivit verklighet. Att bevara en livshistoria och låta eftervärlden interagera med bortgångna människor tycker jag är helt fantastiskt och ett mycket bra exempel på hur dagens teknik kan hjälpa oss att både bevara och förmedla kulturarv.

 

Ytterligare en inspirerande talare var Henrik Zedig från Länsstyrelsen Västra Götalands län. Han berättade om hur 3D- skanning har använts för att göra kopior av hällristningar. Projektet undersökte olika typer av tekniker, och man kom fram till att optisk rödlaser var den bästa metoden för skanning av just hällristningar. Resultatet av undersökningarna har gjort det möjligt att finna nya motiv som tidigare har varit dolda för blotta ögat. Materialet kommer att läggas ut på nätet och göras tillgängligt för både forskare och allmänhet.

 

Själv hoppas jag på att kunna delta i Digikult vid fler tillfällen i framtiden, för att ta del av vad som händer både nationellt och internationellt inom digitalt kulturarv.

 

Jenny Attemark, 3 april 2017

Daedalus – blandar nuet och historien, tekniken och pedagogiken

Det har gått 300 år sedan det första numret av den svenska vetenskapliga tidskriften Daedalus Hyperboreus gavs ut. Totalt publicerades sex nummer mellan åren 1716-1717. Initiativtagare och redaktör var den unge Emanuel Swedenborg. Innehållet speglade den tidens tekniska idéer och uppfinningar. Bland medarbetarna fanns bland andra Christopher Polhem. Flera av artiklarna handlade om Polhems uppfinningar och hans tankar kring tekniska och industriella frågor och innovationer.

Tidskriften Daedalus Hyperboreus är ett av den svenska ingenjörskonstens värdefullaste bokverk. Titeln Daedalus Hyperboreus anspelar på den grekiska berättelsen om Daedalus som genom alla tider stått symbol för den hårt arbetande och uppfinningsrike. Namnet Hyperboreus kommer från myten om ett folkslag som bodde långt upp i norr, de så kallade hyperboréerna. År 1931 startade Tekniska museet utgivningen av sin årsbok. Som titel valdes titeln Daedalus som knöt an till den historiska föregångaren Daedalus Hyperboreus. Från början gavs Daedalus ut för att fungera som en länk mellan museet och de personer/företag som hade bidragit till museets drift eller skänkt föremål eller arkiv. I årsboken redogjordes då för museets verksamhet under det gångna arbetsåret. Hur togs då årsboken emot när den började ges ut? I en recension från Stockholms Dagblad från den 4 april 1931 kan vi läsa att:

”Årsböcker från officiella institutioner bruka i regel inte vara särskilt roande, men Tekniska Museet, som även i övrigt skötes med en till frenesi gränsande arbetsiver, har i dagarna givit ut en årspublikation, vilken bjuder på både lärorik och underhållande läsning och en verkligt angenäm ögonfägnad.”

Sammantaget kan konstateras att lanseringen av Daedalus väckte uppmärksamhet för sitt innehåll såväl som för sin typografiska utformning som var väldigt modern och nytänkande. Flera välkända personer har genom åren skrivit i årsboken t.ex. bl.a. Harry Martinsson som i artikeln ”Teknik och själen” från 1955 skriver:

”Däremot torde även en stor publik vara rädd för atombomben. Skräcken är något som går i folk. Man kan därför säga att atombomben är det enda av teknikens ägg som kommit mängder av människor att verkligen och allvarligt fundera över något som inte hör till trolleriföreställningen, men som om det vill sig illa kan komma att allvarligt störa den. Kanske börjar det redan nu gå upp för allt flera att det väsentliga i teknikens väsen ändå är det osynliga, dvs. vårt mått av andlig förmåga att besjäla tekniken och på så sätt levandegöra drömmen om människan.”

Med åren förändrades innehållet i Daedalus och innehållet tematiserades och knöt an till utställningar och dokumentationsprojekt knutna till Tekniska museet eller till andra aktuella teman såsom kärnkraft, mångfald eller rymden. Fram till 2015 har 82 årgångar av Daedalus getts ut. Den sista tryckta årsboken Daedalus ges ut 2017. Efter det kommer utgivningen av tryckt material inte ske årsvis utan i samband med museets övriga verksamhet. En ny tid kräver nya uttryck. Men även om formen på förmedlingen förändras så fortsätter museet med att visa på nya tekniska idéer och uppfinningar, precis som på Emanuel Swedenborgs tid.

Nu finns samtliga årsböcker, totalt 15 000 sidor, digitaliserade och tillgängliga på Digitala modellers webbplats för textanalys och informationssökning. Digitaliseringen av textmaterialet öppnar upp för textanalys och ger möjlighet att studera textmängder från hela bokserien i jakt på lingvistiska och teknik-, miljö-, medie- och genushistoriska mönster. Vilka teman och personer förekommer mest i den teknikhistoriska diskussionen genom tiderna? Förändrades synen på teknik efter andra världskriget? Hur var synen på framtiden på 1930-talet? Hur såg den svenska textilindustrin ut i början av 1900-talet?

Du kan ta del av innehållet genom att söka igenom materialet och få sökträffar bland artiklarna eller årsböckerna. Du kan även välja att ladda ner årsböckerna som ett eget dataset, antingen som pdf-filer, XML-filer eller som TXT-filer. Vi hoppas att spridningen av detta material ökar intresset för teknikhistoria och ger kunskap om Tekniska museets samlingar och de berättelser som finns hos oss. Att ge människor oavsett ålder inspiration att använda sin egen kreativitet och idérikedom. Trevlig läsning!

 

 

Lotta Oudhuis, 27 mars 2017

Daedalus nu även digitalt tillgänglig!

 

I början av mars var det äntligen dags att publicera Tekniska museets årsboksserie i digitalt format på projektets webbsida. Detta betyder alla årgångar av årsboken Daedalus (1931-2015) nu finns digitalt tillgängliga att söka i, ladda ner, dela, sprida och använda för alla som vill. Intresset för materialet har varit stort redan från första dagen. Sharing is caring!

 

Anna-Karin Nilsson Stål, 17 mars 2017

Polhem på Sketchfab!

Nu har vi publicerat vår första 3D modell ur Christopher Polhems mekaniska alfabet på sketchfab så att alla som är intresserade kan ta del av den. Informationstexten länkar även till objektspostern på Digitalt museum. Förhoppningsvis kommer vi under året kunna fylla på med många fler modeller från TM:s samlingar för spridning, delning och användning. Sharing is caring!

 

Anna-Karin Nilsson Stål, 17 mars 2017

3D-visualiseringar av Polhem via Interspectral

I förra blogposten beskrev vi hur några av Christopher Polhems modeller ur hans mekaniska alfabet CT-skannats på Linköpings universitetssjukhus vid CMIV, Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering. Företaget Interspectral, som koordinerade skanningen vid CMIV, har nu levererat en första digital variant av modellerna, samt en programvara för att titta på dem. Filerna är alltför tunga för att presentera online – men vi har gjort en liten videoinspelning som ger en föraning om hur det hela ter sig.

Pelle Snickars, 27 november 2016

3D/CT-skanning av 5 utvalda modeller ur Christopher Polhems mekaniska alfabet

Den 11 oktober genomförde vi äntligen 3D/CT-skanningen av 5 utvalda modeller ur Christopher Polhems mekaniska alfabet, det blev en lång men mycket lyckad dag på Linköpings universitetssjukhus. Modellerna skannades på CMIV, Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering, som är ett tvärvetenskapligt forskningscentrum initierat av Linköpings universitet.

Skanningen koordinerades av digitalisering- och visualiseringsföretaget Interspectral som även samarbetar med andra forskningsprojekt på museer (tex. Medelhavsmuseet där man arbetar med CT-skanning av mumier). Projektet tilldrog sig stort intresse och dokumenterades av både Linköpings universitet och amerikanska History Channel.

bild-skanning-lkpg-2

Syftet med att CT-skanna modellerna är att vi får möjlighet att digitalt separera alla rörliga delar.  Originalmodellerna, som är gjorda av trä och på grund av sin höga ålder mycket sköra, slipper monteras isär. Tack vare den data som genereras genom CT-skanningen kan alla rörliga delar separeras och återskapas helt digitalt.

CT-skanning (Computed Tomography) kallas på svenska även för datortomografi, eller skiktröntgen och är en vidareutveckling av slätröntgen. Inom medicinsk diagnostik används datortomografi för att avbilda patienten i tre dimensioner, istället för som vid slätröntgen erhålla en tvådimensionell bild där täthetskillnaderna i projektionsriktningen har överlagrats och därmed inte kan särskiljas. Datortomografi används även inom industrin, bland annat för materialprovning.

img_0482
Vid skiktröntgen sänds ett solfjäderformat strålknippe från flera olika vinklar. Dessa strålar fångas upp av detektorer som registrerar strålarnas intensitet och sänder uppgifterna vidare till en dator för bildbehandling. Röntgenstrålarna försvagas i olika grad beroende på vilken typ av material de passerar igenom. Material med hög densitet (täthet) försvagar röntgenstrålningens intensitet mer än material med låg densitet. Den information som registreras omvandlas sedan digitalt till en tvådimensionell bild. Många tvådimensionella bilder kan i sin tur sammanfogas till tredimensionella volymer.

Med hjälp av skiktröntgen kan man alltså dels återskapa en tredimensionell, digital modell av det skannade objektet och dessutom åskådliggöra täthetskillnader i objektets material. Dessa täthetsskillnader i materialet anger t.ex. hur fästen och skarvar i konstruktionen ser ut  samt var avgränsningar eller mellanrum förekommer. I och med detta blir det möjligt att isolera och sedan separera modellernas rörliga delar digitalt för att sedan kunna återskapa rörliga modeller i 3D.

img_0489

Nästa steg för Tekniska museets modeller är att vidare bearbeta den data som genererades vid skanningen. Interspectral som koordinerade skanningen vid CMIV kommer nu att arbeta vidare med att segmentera (frilägga) alla rörliga delar, rensa från uppkomna artefakter samt konvertera alla delar till polygoner (ytmodeller) som kan användas för visualisering, 3D-printning, animeringar och annat. En första leverans är beräknad till årsskiftet
Läs mer:

Interspectral

Blogginlägg från Interspectral

CMIV Linköpings universitetssjukhus

Anna-Karin Nilsson Stål, 25 oktober 2016

Videoanimeringar av Polhems mekaniska alfabet

Inom ramen för vårt forskningsprojekt har vi samarbetat med animatören Rolf Lindberg. Han har nu färdigställt tre stycken animationer av lika många modeller ur Polhems mekaniska alfabet. För att inte handskas med modellerna mer än nödvändigt, har Lindberg enbart använt ett par vanliga fotografier för att mäta dem. Som Lindberg själv skriver i sitt PM – som kan laddas ned här: lindberg_arbetsunderlag – togs bilder av modellerna från alla fyra sidor men en centimeterskala som referens. ”Därefter rätades bilderna upp i Photoshop så att alla kanter blev parallella.” Den här formen av digitalisering använder sig med andra ord av ett nästintill helt virtuellt tillvägagångssätt, där modellerna återuppbyggs i datorn. Noterbart är den typ av virtuell friktion (i mitten-animationen) som Lindberg också inkluderat i en av modellerna. Även den är givetvis helt fiktiv – men ger (möjligen) en mer reell upplevelse av hur modellerna fungerade i praktiken.

 

 

 

Pelle Snickars, 16 september 2016

Notes on a forthcoming article

The other day I (that is, Pelle Snickars) got a book chapter accepted for a forthcoming joint German and English book publication – with the working title, The Virtue of Models 2.0. The book is part of work being executed within the German digital humanities working group, Digitale Rekonstruktion, and the title of my chapter is tentatively: ”Metamodeling—3D-(re)designing Polhem’s Laboratorium mechanicum.” In many ways, the text will be a kind of first output of our current project, and what I envision (or at least have promised) to write is the following:

 

Christopher Polhem (1661-1751) was a Swedish scientist and pre-industrial inventor—sometimes described as “the Father of Swedish Technology” (Lindroth 1951; Johnson 1963, Lindgren 2011). His so called, Laboratorium mechanicum (or the Royal Model Chamber) was a collection of several hundred educational models of wood of contemporary equipment, machines and building structures, water gates, hoistings and locks, invented (mostly) by himself. Basically, the Laboratorium mechanicum was a facility for training Swedish engineers, as well as a laboratory for testing and exhibiting Polhem’s models and designs. It was set up by him in the late 1690s, became a Swedish state-funded institution for information and dissemination of technology and architecture in 1756, and was during the 19th century used at the KTH Royal Institute of Technology in Stockholm. 

Around 1930 Polhem’s model collection was transferred to the Swedish National Museum of Science and Technology. Ever since it has served—and been frequently exhibited—as a kind of meta-museological artifact, since Polhem’s designs proved to be pedagogical museological objects avant la lettre. Within the new interdisciplinary research project, “Digital Models. Techno-historical collections, digital humanities & narratives of industrialisation” (funded by approximately one million euro by the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities, between 2016-19) parts of this collection will be 3D scanned and 3D reconstructed by different software. In short, the project set up is part of the trend were heritage institutions are exploring how 3D technologies can broaden access to their collections (Urban 2016; Ioannides 2014). More specifically we are interested in Polhem’s so called “mechanical alphabet”. Initially, it consisted of 80 wooden models of basic machine elements like the lever, the wheel and the screw. Since a writer naturally had to know the alphabet in order to create words and sentences, Polhem argued that a contemporary mechanicus had to grasp his mechanical alphabet to be able to construct and understand machines. 

3D modelling the mechanical alphabet, however, can be done in various ways. Within our research group, we have for example started co-operating with the animator Rolf Lindberg; on YouTube he has uploaded a number of videos of Polhem’s models (Lindberg 2016). Lindberg, however, did not 3D scan these mechanical models—he computer-animated them. Hence, from a museological perspective, rather than 3D scanning heritage items, it seems easier, and perhaps also more pedagogical and visually enticing to simulate them—that is, building and constructing a brand new virtual object. The original item collected in the museum then becomes a model (rather than vice versa). One of the objectives of the London Charter on computer-based visualisation of heritage promotes “intellectual and technical rigour in digital heritage visualisation”—yet, is a 3D scan (in our case) more rigour than a simulation? (London Charter 2009). Furthermore, in the case of Polhem’s models, the theme of (digital) reconstruction also has a profound historical dimension, since he sincerely believed (as a pre-industrial inventor) that physical models were always superior to drawings and abstract representations. Then again, metamodeling as a scholarly and museological practice might not agree that the same hold true for digital representations—or?

Pelle Snickars, 8 augusti 2016

Searching for Carl Sahlin – bergshanteringens nestor

Carl Sahlin; välrenommerad bergsingenjör, bruksdisponent och bergsman. Under 50 år samlade han dessutom in nästan 2000 arkivkapslar med bergshistoria som sträcker sig från 1100-talet till 1930-talet. Arkivkapslar till bredden fyllda med korrespondens, reseskildringar, avtal, föremål, kartor, litteratur, stämpelböcker, intervjuer med prydliga noteringar av Carl Sahlin själv. Bara själva arkivförteckningen omfattar över 250 sidor. Carl Sahlins s.k. bergshistoriska samling ger oss bilden av det svenska brukssamhället där industrialismen växer fram. Det finns mycket skrivet om Carl Sahlins karriär, de utredningar han satt med i, antalet artiklar han publicerade och det ofattbart omfångsrika insamlande av material av alla dess slag. Det verkar som Sahlin var lika intresserad av bruksplaner, kolningssätt, järnstämplar, underliga kurrar i trakterna, järntjuveri som midsommarfiranden. Carl Sahlin var även aktiv i uppstarten av Tekniska museet. Allt detta samtidigt som han var bruksdisponent på Laxå bruk. Så, vem var egentligen Carl Sahlin? Hur gick insamlandet av material till? Vad hade han för avsikt med skapandet av sin bergshistoriska samling? Vilka personer hjälpte honom i sitt arbete? Var han någonsin ledig?

Carl Andreas Sahlin, föddes den 15 december 1861 i Vollsjö, Skåne och dog den 22 januari 1943 i Danderyd, Stockholm. Ett dokument från Carl Sahlins chaufför (som bodde i herrskapet Sahlins villa i Djursholm 1929-1933) beskriver lite mer kring personen bakom titlarna. Chauffören var tydligen behjälplig med korrekturläsning av boken och körde runt Carl för att ordna källor till boken:

”Att en gammal, pensionerad bruksdisponent verkligen haft en sådan brinnande energi att forska och åt eftervärlden skapa åt sig ett bestående eftermäle, är värt nog att beundra”.

Fotograf: Okänd, Tekniska museet

Fotograf: Okänd, Tekniska museet

Vidare skriver chauffören att Carl Sahlin var gift med Ellen Sahlin, prästdotter från Undenäs i Västergötland. De hade 5 barn. Den yngste sonen, Karl-Ingemar, följde i sin fars fotspår och blev bergsingenjör vid Norrbottens järnverk. 1933 donerade Carl Sahlin hela sin bergshistoriska samling till Tekniska museet och bildsamlingen skänktes till Jernkontoret. I gåvobrevet till Tekniska museet kan vi läsa om hans tankar kring arkivmaterialet, bl.a. skriver han att hans önskan är att:

”Museet må genom sina tjänstemän i möjligaste mån underlätta materialets begagnade.”

1933 var ett omtumlande år för Carl Sahlin. Hans fru Ellen gick bort, endast 60 år gammal. Han tilldelades även den ärofyllda kungliga medaljen Illis quorum för sina forskningsinsatser.

 

Carl Sahlin sökte efter historien om Sveriges bruk från Smygehuk till Kiruna. Under Digitala modeller-projektet kommer vi dels att tillgängliggöra Sahlins insamlade berättelser och dels att genom digitalisering och med genus- och spelvetenskaplig analys att synliggöra mönster och teman som tidigare stått i skuggan av de dominerande berättelserna. Vi kommer att ta reda på mer om Carl Sahlin och själva metahistorian kring insamlandet. Vem har egentligen kunskap och makt att definiera den?

 

Lotta Oudhuis, 8 juni 2016

Här hittar du senaste nytt om vad som händer inom forskningsprojektet ”Digitala modeller”, samt tips om annat som är relaterat till projektet.